1Ve dem, som handla ogudaktigt, som beröma och hedra falskhetens ord. J hafven gått förlorade i förderfvet, och hafven aldrig fört en dygdig lefnad.
2Ve eder, som förändren rättrådighetens ord; de öfverträda det evigt varande beslutet; Och vålla, att deras hufvuden, som icke äro syndare, blifva nedtrampade på jorden.
3I dessa dagar skolen J, o J rättfärdige, anses värdige, att få edra böner upphöjda till åminnelse, och skolen hafva nedlagt dem såsom vittnesbörd inför änglarne, på det de må vittna om syndares synder i den Aldrahögstes närvaro.
4I dessa dagar skola folkslagen blifva omkullkastade; men folkens slägter skola uppstå igen på förtappelsens dag.
5I dessa dagar skola de, som blifva hafvande, gå ut, framföda sina barn och öfvergifva dem. Deras afföda skall falla ifrån dem, och då de gifva dem di, skola de förskjuta dem; de skola aldrig återvända till dem, och aldrig undervisa sina älskade.
6Åter svär jag eder, J syndare, att brottet har blifvit tillreddt för blodets dag, hvilken aldrig upphörer.
7De skola tillbedja stenar och göra bilder af guld, silfver och träd. De skola tillbedja orena andar, djeflar och allehanda afgudabilder i tempel; men ingen hjelp skall erhållas från dem.
8Deras hjertan skola blifva ogudaktiga genom deras dårskap, och deras ögon förblindade genom deras hjertans räddhåga.
9I deras inbillnings drömar skola de blifva ogudaktiga och bäfva, ljugande i alla sina gerningar och dyrkande en sten. Allesammans skola de förgås.
10Men i dessa dagar skola de blifva välsignade, åt hvilka vishetens ord öfverlemnas, som utvisa och följa den Aldrahögstes väg, som vandra på rättfärdighetens stig, och som icke handla ogudaktigt med ogudaktiga. De skola blifva frälsta.
11Ve eder, som förstoren eder nästas brott; ty i helfvetet skolen J dräpas.
12Ve eder, som läggen grund till synd och bedrägeri, som ären bittre på jorden; ty på den skolen J blifva förtärde.
13Ve eder, som byggen edra hus med andras arbete, hvaraf hvarje del är af tegel och sten af brott; jag säger eder, att J icke skolen erhålla fred.
14Ve eder, som förakten vidden af edra fäders eviga arfvedel, medan edra själar fara efter afgudar; ty åt eder skall intet lugn gifvas.
15Ve dem, som begå orättfärdighet och understödja hädelse, som dräpa sin nästa, intill den stora domens dag;
16ty eder herrlighet skall falla; bitterhet skall han ingjuta i edra hjertan och hans vredes ande skall uppägga eder, på det hvar och en af eder må förgås genom svärd. Då skola alla de rättfärdige och helige ihågkomma edra missgerningar.